På Trettondag Jul medverkade Kärra Nå´n traditionsenligt i en musikgudstjänst till alla julseders ära.
I många år sjöng vi i Rödbo kyrka, ett Herrens Hus knappast större än ett vardagsrum, och där bjöds det även på kaffe med dopp efteråt.
Sedan några år har Trettondagen i stället firats i Kärra Kyrka. Där är det mer gott om plats och kafferepet har lite grann frusit inne 😉 Goda pepparkakor, äpplen och skumtomtar bjöds det på.
Gudstjänsten inleddes från läktaren, där vi sjöng ”Nu tändas tusen juleljus” och Hugo spelade så fint på orgeln. Under klockringningen tog vi oss sedan ner för den branta trappan och till ”Hosianna” tågade vi in i kyrkan. Ganska många åhörare hade trotsat snögloppsvädret och satt bänkade i raderna.
Åsa o Anna hade ordnat en så fin centerpiece framme vid koret och när Åsa tänt ljusen i luciakronan sjöng vi om kvinnan som kommer med ljus, gåvor och hopp i vintermörkret.
Vi sjöng om Staffan och hans 5 hästar i olika färger, och om bocken i pappas rock, som så generöst kommer med gunghästar, kälkar och mycket annat skoj. Värt att notera att det firades jul även innan (eller före? Att jag aldrig kan lära mig hur det ska vara…) Coca-Cola-tomtar och Bengt Feldrich som solist. Men Lady och Lufsen kan man ju inte hoppa över, så vi fortsatte med en smäktande ”Bella Notte”.
Till Hugos pianospel (det är fantastiskt trevligt när Pia kan dirigera oss och inte behöver sitta vid pianot) sjöng vi om vintern som ett väsen i ”Vintervittring” och om frid och hopp, som man önskar att julen för med sig, i flera olika låtar.
Taubes ”Nära jul” är en personlig favorit, där man i andanom kan se Evert knalla runt på nån ö ute vid Vinga, där han träffar på får och lamm och det trots årstiden går att hitta blommor bland de hala klipporna.
Vi avslutade stämningsfullt med ”Jul, jul, strålande jul” och ”Stilla Natt” – där fick vi en applåd, trots att man kanske inte applåderar på gudstjänst. Gerd reciterade så fint ur Mauro Scoccos ”Viskar en bön” och den unge entusiastiske prästen berättade lyriskt om barnet i krubban som kommit till oss, och om de tre stjärntydarna – de tre vise männen Kaspar, Melchior och Balthasar – som följt stjärnan och efter lång tid (13 dagar, närmare bestämt 😉) äntligen kommit fram till stallet i Betlehem.
Musikgudstjänsten led mot sitt slut och vi sjöng tillsammans ”Gläns över sjö o strand”. Jag älskar melodin och jag älskar Viktor Rydbergs (han med tomten som är vaken, ni vet) fina text om stjärnan som glänser över sjö o strand. Har en (förmodligen?) alldeles egen bild av hur Rydberg går nere på Östra Storgatan i sin (och min!) födelsestad Jönköping i den kalla vinterkvällen, strax före jul, nån gång i mitten av 1850-talet. Knappt 100 m norrut, på hans vänstra sida ligger den stora, djupa Vättern. Lika långt söderut, på Viktors högra sida, ligger Munksjön och ruvar i mörkret. Och rakt österut lyser den stora stjärnan som vägleder och syns även långt borta i Österland. Teorin är som sagt antagligen min alldeles egna, men jag gillar tanken på att ”Gläns över sjö…” handlar om Jönköping!
Tack för trevlig text, Karin